Att säga JA.

IMG_1072

Har äntligen kunnat komma ur chocken och landa i vad som faktiskt har hänt. Som från en klar blixt gick mannen ner på knä igår och friade (!!!!!!!). WOW.

Tisdagen började helt vanligt. Vi var båda på jobb och efter det gick vi en runda med räven längs havet. Mannens initiativ att vi minsann skulle ut och röra på oss. Vinden piskade i ansiktet och det var sådär ruggigt ute. Jag ville mest bara hem, men på nåt sätt lyckades han dra ut på promenaden. Vi drog förbi vännens nya kontor och smet in på Elon för att kolla vitvaror (?!). HAHA… alltså detta låter ju så dumt när jag skriver. Men jag anade nada. På nåt konstigt smidigt sett drog J ut på tiden. Tills jag tillslut kom hem och öppnade dörren till sekelskiftesvåningen och fryser till. I hallen möts jag av vyn på bild och det tog minst 10 sek innan jag förstod vad som höll på att hända. J fumlade snabbt ner på knä och inom loppet av några sekunder hade jag en ring på fingret.

Mållös och omtumlad gick jag gapandes in i vardagsrummet. Det var ljus och rosenblad ÖVERALLT och den största buketten stod på bordet. Det fanns snittar från Lagmarks och en Moet stod på kylning. Och som om det inte vore nog. En liten stund därefter utbrister mannen att vi ska på opera i Rom på torsdag (imorgon) och att vi ska stanna där tills på måndag. Han har bett min chef om att jag ska få tjänstledigt och såklart fixat med passning åt räven. Jag yrar och förstår mest ingenting. Tror aldrig jag varit så chockad och lycklig i hela mitt liv.

Så här sitter jag nu, en dag senare och kan inte sluta le och inte heller riktigt förstå. Väskan är packad och jag har hunnit ordna med en outfit som passar för opera hos bästa Studio Stilista.

Hade inte kunnat drömma om att det skulle gå till såhär. Känner mig helt ärligt som en prinsessa. Länge leve kärleken.

5 thoughts on “Att säga JA.

Comments are closed.