Till bebis.

Inspiration, Livet, Shoppi Shoppi

09fc27fca51091071ee7a540889782e4

8d29d0ca0339771cca5a810e9db16953

30693357-origpic-10d92b

Svårt att låta bli att inte skena iväg när man letar bland inredning, kläder och leksaker till kommande bebis.

Jag är helt förälskad i spjälsängen från Sebra. Helst i den mörkgråa tonen. Funkar ju både vare sig det är en flicka eller pojke.

Tänker mig det tillsammans med en sänghimmel i linne från Numero 74 i antingen smutsrosa eller vit.

Åh vad det kliar i fingrarna.

Vill helst ha ett barnrum redan nu så att man kan förstå – att en liten snart flyttar in. Men tror visst jag får hålla mig lite. Renovering av sovrummen (som igentligen skulle gjorts i julas) stundar, och det är inte lönt att börja dra in massa nytt fint innan dess. Tänker jag.

Men drömma det kan man ju få göra. Hur mycket som helst.

Önskar er en fin helg.

Untitled-13

Psst… nu kan du även gilla inläggen här på Fyra dimensioner. Tryck bara på den lilla hjärt iconen nedanför till höger.

Anledning till tystnaden.

Livet

0c079450d2c740b169e3a80d902b4ba2

Okej. Nu kan jag inte hålla mig längre.

Den stora anledningen till att det varit så tyst härinne beror på något alldeles särskilt. En början på ett nytt och spännande äventyr som är hemskt välkommet. Till sommaren kommer det inte längre bara vara Mannen, Räven och jag i sekelskiftesvåningen. En liten bebis kommer flytta in.

Jag är gravid!

Detta är såklart en härlig känsla. Men jag måste bara… FY bubblan vad jobbigt det kan vara.

Nu är det så olika för alla. För mig har de första veckorna varit en ren pina. Illamående, trötthet och ett ständigt ätande. Ni vet när man vaknar flera gånger om natten och är några sekunder från att somna om igen men inser att om man inte går upp och äter något, så kommer illamåendet som på beställning. Mm-m den känslan.

Räven har sömnigt gjort mig sällskap i nattvändorna i hopp om att få smaka. Jag har stint stirrat tillbaka och muttrat – du har det bra du, går upp frivilligt för lite fil. Inte alls bitter…

Har slocknat varje kväll efter jobbet och hade nog helst velat sova dagarna i ända med om det inte vore för att man måste ta sig i kragen för att vardagen ska fortskrida.

Nu går jag in i vecka 12 och hoppas innerligt att jag är en del av majoriteten vars illamående försvinner runt denna tid. Längtar efter att inte behöva kvälja så fort jag öppnar kylskåpet eller tänker på stekt mat. Att slippa stoppa huvudet i toaletten varje morgon.

Det ska bli ett sant nöje, när den dagen kommer. Jag hoppas det blir snart.

Till dess befinner jag mig i min lilla bubbla, En blandning av glädjerus och uppstötningar, och hoppas att ni kan ha överseende med de glesa besöken här.

Men alltså åh.

Tänk att en liten, liten bebis finns i magen. Kan inte riktigt förstå.

Det är värt allt illamående i världen.