Att amma eller inte amma.

_mg_4415

_mg_4412

Om det är något det finns många delade meningar om när det kommer till en nyfödd bebis är det kosten. Att amma eller inte amma har debatterats fram och tillbaka. Vad som anses vara det optimala för barnet och dess föräldrar. Likväl är det inget ämne jag lagt större vikt vid fören jag själv hamnade i en situation där jag var tvungen att välja.

För min del fanns det inga frågetecken kring just amning. Det var liksom givet att jag ville amma. Det kändes som en kroppslig självklarhet. Likaså har jag aldrig lagt någon värdering kring de som väljer att ge sitt barn ersättning istället.

De första 1,5 månaderna ammade jag Truls. Tills det efter denna tid ställdes på sin spets och jag kände att det var för mycket som talade emot.

För det första blev jag helt golvad av hur ont det faktiskt gör att börja amma. Jag fylldes av ångest varje gång jag skulle lägga honom till bröstet. De första sugtagen gjorde så fruktansvärt ont. Jag fick spänna hela kroppen och liksom vifta med tårna för att stå ut. Jag tröstade mig med förhoppning om att det skulle bli bättre, allt eftersom brösten fick ställas om till denna hantering.

Tiden kom då det släppte, och jag tyckte det var en mysig stund att få spendera tillsammans med min bebis. Lugnt och fridfullt. Det dröjde däremot inte länge fören nästa motgång slog till. Truls drabbades av Torks (svamp i munnen) som smittade av sig på mig. Återigen gjorde det fruktansvärt ont att amma. Jag fick använda mig av en amningsnapp för att det ens skulle vara möjligt.

Droppen som gjorde att bägaren rann över var Truls stackars mage. I flera dagar var han missnöjd och vred och vände sig av smärtorna i magen. BVC misstänkte mjölkproteinsallergi och rådde mig utesluta all mjölk från min kost. Alltså enbart produkter från växtriket. Ett helt projekt i sig.

Där och då med svamp, en känslig mage och flera nätter med få timmars sömn kom jag till en punkt där jag bara inte orkade mer. Jag la Truls i vagnen och traskade till närmsta apotek. Kommer aldrig glömma Truls min av belåtenhet när han fick sitt första mål ersättning. Det var en helt annan bebis.

I stundens hetta var det ett enkelt beslut att fatta. Men jag har verkligen gått och velat fram och tillbaka sedan dess om jag verkligen inte ska amma. Har fått dåligt samvete av tanken. Trots att jag ser och känner att min bebis är nöjd, är det som om yttre värderingar om hur det bör vara får mig att känna mig något misslyckad. Inte att det är någon i min omgivning som faktiskt säger något. Men känslan av hur det bör vara är så påtaglig. Jag kan verkligen förstå dilemmat många ställs inför. Oavsett om det är så att du inte kan, inte vill eller, som jag, har för mycket uppförsbacke för att få amningen att funka.

Kan det vara så att vi mammor är de värsta pekpinnarna för oss själva? Att vi värderar oss själva på ett eller annat sätt för att vi väljer att göra på ett visst sätt med våra barn?

Jag vill med detta inlägg slå ett slag för att sluta tänka på hur man bör och inte bör göra. Utgå från ditt eget barn och din egen situation. Välkomna råd om du vill, men i slutändan är det ingen annan än du som vet vad som är bäst för dig och din bebis. Låt därför ingen komma och säga vad du ska och inte ska göra. Var trygg i det beslut som du fattat för dig och ditt barn och var öppen för att andra kan tänka annorlunda.

 

One thought on “Att amma eller inte amma.

  1. Åh men kära vännen & lille truls <3 utan att egentligen förstå situationen så får jag ont i hjärtat!
    Jag kan tänka mig att det är lätt att känna så som du skriver "misslyckad" men som du själv skriver så är vi alla olika och ibland går det bara inte. Inte ska du må dåligt av det, och lille truls ska ju också vara nöjd <3 det kommer gå så bra för er!! Kram vännen!

Comments are closed.