Ljuva kvällar på balkongen

Livet

Har precis landat här, efter en löptur längs kusten. Precis vad jag behövde efter att ha häckat på kontoret hela dagen. Fick sådan huvudvärk så fort jag kom hem. Så det var lite motigt att ta sig ut. Men när solen skiner och man känner att kroppen behöver röra på sig. Är det bara att göra just det. Ta sig ut. Sätta på sin bästa musik och bara rensa knoppen.

Medan svetten fortfarande lackar i pannan varvar jag alltså ner här. På balkongen. Ska strax ta en välbehövlig dusch och sen tänkte jag göra iordning en grekisk sallad. Har helt snöat in på det just nu. Tomat, lök, gurka, oliver, en ljuvlig feta och så oregano och olivolja. Så enkelt, men SÅ gott.

Men först måste jag bara supa in lite mer av vyn ovan.
Alldeles, alldeles underbart.

Strandhäng

Livet

Har haft en alldeles underbar söndag. Sommaren är här och vi har hängt på stranden och myst med våra fina vänner. Truls har varit på sitt allra bästa humör och det är bara så ljuvligt att få hänga med honom när han är sådär mysig och nöjd med livet.

Helgen har varit intensiv, minst sagt, så jag har inte haft tid att kika in till er. Men kameran är full med bilder från helgens aktiviteter så det blir inlägg om det i veckan. För nu är jag mest såsig i huvet av all sol, blandat med en alldeles för tidig uppgång imorse. Det blir så när man har haft Truls kusin över natten. Men mer om kusinhäng och att rodda två bebisar i veckan.

Hoppas ni njuter av helgens slut och att solen skiner på er.

Puss

Verkligheten utan piff

Livet, Vardagsrum

Såhär ser det ofta ut. Verkligheten. Utan piff. Vardagen som den är utan filter.

Det kan ju tänkas att det alltid är fotovänlig hemma hos en bloggerska eftersom det oftast är det som visas på bild. Men jag är fullt normal (hur man nu vill tolka det) och för det mesta så är det kaos här hemma. Om jag ska vara riktigt ärlig. Med en tiomånaders och att ständigt vara hemma, kan det tyckas att man bör ha ordning och reda. Undanplockat och rent. Men även om det känns som jag inte gör annat än att plocka undan, laga mat och varva det med hund & vagn promenader, så är det likt förbannat alltid något som behöver göras. Sådan skillnad på hur det var innan menar jag. Innan vi fick Truls då. Kanske är det för att man spenderar mycket mer tid hemma och att man då donar och har sig mer i hemmet, än när man t.ex. sitter på kontoret. Inte att glömma att man har en liten människa som ju också tar x antal timmar från vad man tidigare hade att disponera på annat.

Jag kan därför bli så trött på de som påstår att man har all tid i världen när man är föräldraledig.
Hur får man till det liksom?

Jag har då inte en aning.

Hur som helst.

Såhär såg det alltså ut för någon timme sedan. Precis innan sleepy time för Trulle. Lite lagom stök och spår av balkong möblemang (jag har minsann lyckats pricka in en på tok försenad sommar städning av balkongen, Ni ska få se…) i ett vardagsrum som badar i solsken.

Det ljuset får en att glömma alla måsten och koppla av för en stund.
Och det, vänner, är precis det jag ska göra nu.

Välkomna hit!

Livet

Så roligt att så många nya har hittat hit! Ni är så välkomna, varenda en.
Jag hoppas innerligt att ni ska trivas.

För er som inte är gamla i gemet, vet kanske inte så mycket om mig och vad jag pysslar med. Så då kan det väl passa med ett litet “vem-är-underminavingar” inlägg. Eller?

Jag som driver Under Mina Vingar heter Caroline. Är 27 år och bor tillsammans med min lilla familj i Helsingborg. Min man heter Johan. Han jobbar som mäklare på Fastighetsbyrån här i stan.

Sedan 10 mån tillbaka är vi också föräldrar, till Truls. En mycket glad liten prick (när han inte är fullständigt tills sig. Han är av eller på, kan man säga) som tycker det bästa som finns är att stå i centrum. Främmande som o-främmande folk. Det spelar ingen roll. Han älskar uppmärksamhet och att få spela allan. Det är lajvet.

Förutom Truls har vi också en liten blandras, som vi kallar Räven. Hon heter inte det egentligen, men det har kommit att bli hennes alias här. I verkliga fallet heter hon Belle och är en trogen och självklar del av familjen, sedan drygt 6 år tillbaka.

Vi har nyligen sålt vår sekelskiftespärla i norra delarna av Helsingborg, och letar nu med ljus och lykta efter huset med STORT h. Tills dess kommer ni få hänga med ut på landet, närmare bestämt Söderåsen. Där kommer vi husera tillfälligt tills vi hittat hem.

Och det var familjen det.

När jag inte bloggar och går bananas med kameran finner ni mig antingen som marknadsansvarig på en liten studio som gör mobilspel, eller också som webbdesigner för min egna byrå – C DESIGN.

Det var nog allt jag kan komma på just nu.
Vill ni veta något särskilt är det bara att lämna en liten hälsning, så ska jag dela med mig av det.

Men nu vill jag veta lita om er. Fina läsare.
Vem är du? Var bor du? Varför kikar du in här? Vad vill du läsa om här inne?
(eller något i den stilen)

Skriv några rader i kommentarsfältet, så blir jag så himla glad.

OCH välkomna hit. Återigen.

Puss på er

Ljusglimtar från gårdagen

Livet

Ett bildregn från gårdagens bröllop. Vilken fantastisk dag, och vilket väder vi bjöds på! Ljuvligt.

Det var däremot något kaos innan vi kom på plats. Jag var som jag tidigare skrev på jakt efter skor i sista minuten. På parkeringen utanför Väla går en av de skor jag har på mig, sönder. Går inte att gå med den hur jag än försöker. Till slut inser jag att jag inte har något val. Jag får gå med en sko inne på varuhuset. Jag ringer mannen och låtsas som ingenting inför alla människor och trippar till närmsta skobutik och impulsköper ett par flip flop. Letar sedan i flera skobutiker efter skor som kan passa till min klänning. Är så fokuserad på att ha beiga skor, men som ni kan se blev det inte så. Jag föll slutligen för ett par pangröda pumps. Nöjd och belåten bär det av hemåt igen. Försöker få ihop en rättvis tidsplaneringen av hämtning och lämning av Truls och räven, samt tid att göra sig iordning.

Den planeringen brast totalt.

Jag blir inte klok på att hålla tiden sedan vi blev föräldrar. Var alltid så bra på att hålla tider innan. Men nu, tycks vi alltid komma försent eller i sista minuten.

Vi landar i kyrkan med hjärtat i halsgropen. Full gas in på parkeringen och snabbt ut och jag försöker hålla takt med mannen, i klackar och allt, som springer in i kyrkan. Hinner knappt andas ut innan klockorna ringer och bruden gör intåg. pjuh.

Måste jobba lite på min planering. Usch för att stressa och slåss mot tiden.

Så dagen må ha börjat i tecken av lite kaos, men när vi väl var på plats, släppte allt och vi hade en fantastisk dag och kväll.
Så vacker ceremoni, bröllopsmiljö och inte minst ett slående vackert brudpar.

Jag har sagt det innan, men säger det igen. Bröllop är bara något alldeles speciellt.

1 2 3 24